av Idag firar vi segerdagen. Den 8-9 maj för 76 år sedan markerade slutet på andra världskriget, och även fast etablissemanget och historieförfalskare ivrigt försökt dunka i oss att det egentligen var Churchill eller den speciellt kalla vintern 1944 som besegrade nazisterna, står det idag klart att det var den europeiska arbetarrörelsen som krossade fascismen.
80 procent av Nazitysklands militära förluster under kriget skedde på östfronten, och hela 27 miljoner sovjeter fick sätta livet till innan Berlin villkorslöst kapitulerade. Men slaget stod inte endast mellan Tyskland och Sovjet. I nästan alla sydeuropeiska länder utkämpade kommunistiska rörelser ett guerillakrig som sakta men säkert nötte ner dom fascistiska regimerna.
I Italien sköts och hängdes Benito Mussolini av italienska partisaner. Det dödande skottet lär ha kommit från Walter Audisio, en kommunistisk motståndsman som efter kriget satt som parlamentsledamot för det italienska kommunistpartiet.
I Jugoslavien blev Josip Tito och hans partisaner dom första under hela krigets historia att befria ett landområde från Nazitysklands ockupation när den socialistiska republiken Užice utropades 1941.
I Grekland blev kommunistpartiets väpnade gren ELAS den största politiska organisationen i hela landets historia, med över 1.5 miljoner medlemmar. Vid krigets slut hade ELAS befriat alla större grekiska städer förutom Athen.
I grannlandet Danmark skulle kommunister spela en avgörande roll för ockupationens slut. Speciellt en gata i Köpenhamn, Istedgade, blev central för danskarnas motstånd. Sommaren 1944 bryter folkstrejken ut, arbetare vägrar gå till jobbet, bygger barrikader och bryter det nattliga utegångsförbudet. Precis innan krigets slut täcker den kommunistiska guerillan BOPA hela Istedgade med flygblad där det står: “Rom og Paris kan I ta – men Stalingrad og Istedgade overgiver sig aldrig”.
I slutändan har vi dom europeiska kommunisterna att tacka för att vi alla inte pratar tyska eller säger god morgon till våra familjer med en Hitler-hälsning. Antifascism är självförsvar i all ära, men det var inte antifascismen i sig som stoppade Hitler, det var den internationella arbetarrörelsen.
